q&a
fråga: hej ida!
skulle inte du kunna berätta hur du och adam blev tillsammans ? hur träffades ni och vem var det som tog första steget ? :)
kram!
svar: hej hej "anonym". till att börja med kan jag ju säga att jag uppskattar verkligen när ni skriver erat namn och inte bara anonym, gäller väl alla kan jag säga.
till frågan.. haha, för att göra en lång historia kort: jag var på tävling och lina var med mig (min bästavän). sen satt det en riktigt het kille framför oss som vi märkte spanade lite och kika in oss liksom, lite halvt "diskret" sådär ni vet ;) sen innan vi skulle in och dansa vände sig den där killen mot mig och sa Lycka till och blinkade med ögat. sen när vi hade dansat klart rusade, verkligen sprang, jag av golvet fram till lina och var helt till mig och berättade vad han hade sagt. efter sen letade vi upp han på bilddagboken (facebook var väl lite halv-populärt då) och fick kontakt med han. redan från första början när jag såg honom fick jag lite pirr i magen men det blev bara starkare och starkare med tiden. sen efter att ha pratat i några/någon månad och träffats och pratat på tävlingar o så, så föll jag pladask. minns att han ringde mig när han var på semester, och avslutade samtalet med "puss hej", då börja jag inse att han var intresserad. på den vägen gick det och sen blev vi tillsammans och började pendla mellan linkan och här. så jag tror verkligen på kärlek vid första ögonkastet!
hmm, första steget måste jag nog säga att adam tog (gentleman som han är) eftersom det var han som börja med typ "pusshej" osv osv.. ångrar inte en sekund att vi ansträngde oss med att hitta honom och få kontakt och att börja flirta lite från min sida. det bästa som hänt mig♥ för att svara på en gammal fråga som du(eller antog att det var du som ställde den) så kan jag ju säga att jag absolut tror att vi kommer hålla ihop ett bra tag till. har gått igenom en heldel tillsammans och ingen av oss ger upp i första taget, så det måste jag erkänna att jag tror. finns ingen i hela världen som jag älskar så mycket som honom. pirret i magen ligger fortfarande kvar i grunden av magen och märks extra stark då och då. hoppas du blev nöjd med min historia och att den inte var allt för lång, hehe :)
♥
skulle inte du kunna berätta hur du och adam blev tillsammans ? hur träffades ni och vem var det som tog första steget ? :)
kram!
svar: hej hej "anonym". till att börja med kan jag ju säga att jag uppskattar verkligen när ni skriver erat namn och inte bara anonym, gäller väl alla kan jag säga.
till frågan.. haha, för att göra en lång historia kort: jag var på tävling och lina var med mig (min bästavän). sen satt det en riktigt het kille framför oss som vi märkte spanade lite och kika in oss liksom, lite halvt "diskret" sådär ni vet ;) sen innan vi skulle in och dansa vände sig den där killen mot mig och sa Lycka till och blinkade med ögat. sen när vi hade dansat klart rusade, verkligen sprang, jag av golvet fram till lina och var helt till mig och berättade vad han hade sagt. efter sen letade vi upp han på bilddagboken (facebook var väl lite halv-populärt då) och fick kontakt med han. redan från första början när jag såg honom fick jag lite pirr i magen men det blev bara starkare och starkare med tiden. sen efter att ha pratat i några/någon månad och träffats och pratat på tävlingar o så, så föll jag pladask. minns att han ringde mig när han var på semester, och avslutade samtalet med "puss hej", då börja jag inse att han var intresserad. på den vägen gick det och sen blev vi tillsammans och började pendla mellan linkan och här. så jag tror verkligen på kärlek vid första ögonkastet!
hmm, första steget måste jag nog säga att adam tog (gentleman som han är) eftersom det var han som börja med typ "pusshej" osv osv.. ångrar inte en sekund att vi ansträngde oss med att hitta honom och få kontakt och att börja flirta lite från min sida. det bästa som hänt mig♥ för att svara på en gammal fråga som du(eller antog att det var du som ställde den) så kan jag ju säga att jag absolut tror att vi kommer hålla ihop ett bra tag till. har gått igenom en heldel tillsammans och ingen av oss ger upp i första taget, så det måste jag erkänna att jag tror. finns ingen i hela världen som jag älskar så mycket som honom. pirret i magen ligger fortfarande kvar i grunden av magen och märks extra stark då och då. hoppas du blev nöjd med min historia och att den inte var allt för lång, hehe :)
♥
Kommentarer
Trackback
